Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer
Löneformer och lönesystem
Löneform
Avtalet anger att de löneformer bör tillämpas som bäst främjar kraven på ”produktivitet, arbetstillfredsställelse, effektivitet, konkurrenskraft och lönetrygghet”. Valet av löneform ska ske med utgångspunkt från verksamhetens art och arbetsorganisation. Detta innebär att olika lösningar kan tillämpas på olika produktionsavsnitt. Vidare kan utformningen behöva ändras och anpassas med hänsyn till hur verksamheten utvecklas och arbetsorganisationen förändras.
Teknikavtalet IF Metall bygger på månadslön som kan kompletteras med fasta och rörliga lönetillägg, och det fordras således inte någon överenskommelse för att använda månadslön som löneform.
Lönesystem
Enligt avtalet bör de lokala parterna bör komma överens om lönesystem. Det innebär att de lokala parterna har en skyldighet att försöka träffa en överenskommelse om lönesystem. Det räcker inte att säga att man inte vill eller inte tycker att det behövs utan parterna måste på ett seriöst sätt diskutera med utgångspunkten att det är bra ur bägge parters synvinkel att bli överens om en systematik för lönesättningen. Förhandlingar om sådana överenskommelser ska ske med utgångspunkt från löneprinciperna och ovan nämnda förutsättningar. Eventuella lönesystem ska vara ett stöd för en strukturerad lönesättning. Konsekvens och en rimlig enhetlighet är det som eftersträvas. Det innebär i sin tur att systematiken bör vara så enkel och klar som möjligt i syfte att åstadkomma regler som är lätta att tillämpa och som ger ett rimligt och förståeligt resultat.
Parterna är överens om att lönesättning ska ske på objektiva grunder. De kriterier som anges i löneprinciperna kan i sig utgöra en grund för ett systematiskt arbete mellan de lokala parterna i fråga om löner.
Löneprinciperna täcker de objektiva faktorer som typiskt sett är relevanta för lönesättningen.
Ett lokalt lönesystem är oftast uppbyggt av olika delar. En del kan avse arbetets svårighetsgrad, en annan del kan utgöras av fastställda beskrivningar av vilka kunskaper individen ska uppnå och ytterligare en del utgöras av bedömningskriterier avseende hur väl arbetaren utför arbetsuppgifterna.
Ett lokalt lönesystem innebär också vanligen att man graderar objektiva faktorer var för sig enligt en bedömningsskala som sedan ligger till grund för lönesättningen. Ett lokalt lönesystem kan alltså vila direkt på löneprinciperna där faktorerna bedöms utifrån en överenskommen skala vilken sedan omsätts i lönesättningen.
Teknikavtalet innehåller inte några andra anvisningar om hur lokala lönesystem ska utformas än att de ska ske med utgångspunkt från löneprinciperna. De lokala parterna är således fria att diskutera vad som kan passa bäst i den verksamhet som bedrivs i företaget.
Oavsett om de lokala parterna kommer överens eller inte, är det (som det anges i kommentaren till löneprinciperna) således avgörande att man gör klart vilka faktorer som används för värdering i lönesättningen. Om rörliga lönedelar används är det också viktigt att det blir klart hur dessa är konstruerade och vilka effekter som de rörliga lönedelarna avses ha.
Tim- och ackordslönebilagan
Tidigare avtals tim- och ackordslöneregler finns kvar men ligger nu som bilaga till avtalet. De är avsedda för de arbetsplatser där timlöner och ackord bedöms vara ändamålsenliga löneformer. Om företaget eller verkstadsklubben (eller, där verkstadsklubb saknas, avdelningen) särskilt begär det ska reglerna i bilagan tillämpas och i så fall i sin helhet för alla arbetstagare inom Teknikavtalet IF Metalls område på den berörda arbetsplatsen.
Månadslön
Teknikavtalet bygger på månadslön som löneform. Med begreppet månadslön avses den fasta kontanta månadslönen. Månadslönen kan emellertid kompletteras med tillägg och rörliga lönedelar.
Tillägg är fasta i kronor räknat och betalas tillsvidare eller under en begränsad tid. Tillägg kan utbetalas för speciella arbetsuppgifter som inte ingår i arbetstagarens sedvanliga arbetsuppgifter. Exempelvis kan en arbetare ha ett fast tillägg för arbetsledningsuppgifter, s.k. förmanstillägg.
För arbetstagarens normala arbetsuppgifter bör däremot i princip nivån på månadslönen bestämmas med tillämpning av Teknikavtalets löneprinciper, § 2.
För att tidsbegränsade tillägg ska kunna tillämpas förutsätts att det på förhand klart kan bedömas under vilken tidsperiod arbetsuppgiften ska utföras och tilllägget ska utgå, dvs. tillägg för tidsbegränsade arbetsuppgifter som t.ex. vikariat och ”inhopp”, projektarbete, säsongsbetonade uppgifter och liknande.
Rörliga lönedelar kan antingen vara sådana där utfallet är direkt hänförligt till arbetstagarens eller viss grupp av arbetstagares prestation (prestationsberoende rörliga lönedelar), eller betalningar som inte i direkt mening kan påverkas av enskilda och grupper av arbetstagare, exempelvis bonus som bygger enbart på företagets vinst.
Det är viktigt att göra klart för sig skillnaden mellan rörliga lönedelar av de två nu nämnda slagen eftersom rörliga lönedelar, som inte kan påverkas av ovanstående arbetare, inte ingår i beräkningsunderlaget för löneökningar enligt avtalets övergångsbestämmelser.
Exempel på prestationsberoende lönedelar är betalningar som står i direkt samband med att arbetstagaren eller grupp av arbetstagare har uppnått ett visst resultat avseende mängd, kvalité eller leveransprecision. Uttrycket ”viss grupp av arbetstagare”, som används senare i avtalet, markerar att den prestation som stäms av, ska gå att härleda till grupper av arbetstagares insats så att de enskilda arbetstagarna kan påverka utfallet.
Rörliga lönedelar, som syftar till att de anställdas förtjänster mera allmänt ska vara kopplade till företagets resultat, och att de därmed ska vara delaktiga i företagets möjligheter och risker, är inte prestationsberoende i den mening som avses av parterna.
