OBSERVERA att de gemensamma avtalskommentarerna uppdaterades senast 1 april 2016.

§ 4 Arbetstid

Mom 1 Arbetstidslagen

Denna paragraf ersätter arbetstidslagen i dess helhet.

Reglerna i paragrafen utgör ingen ändring av arbetsmiljölagens regler för minderåriga.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Teknikavtalet IF Metall innehåller arbetstidsregler om ordinarie arbetstidens längd och förläggning, om övertid och jourtid, raster, pauser, natt- och veckovila, om registrering av tid och om tvistelösning m.m. Avtalets regler ersätter i sin helhet arbetstidslagens bestämmelser. Parterna är eniga om att avtalet ligger inom ramen för EU:s arbetstidsdirektiv, som syftar till att bereda arbetstagarna säkerhet och hälsa vid arbetstidens förläggning. Därigenom är arbetsmiljöaspekter beaktade mellan parterna. Teknikavtalet IF Metall utgör en heltäckande reglering av arbetstidsfrågor och de lokala parterna ska vid den praktiska hanteringen därmed inte tillämpa andra rättsregler om arbetstid.

Reglerna utgör dock ingen ändring av arbetsmiljölagens regler för minderåriga. Regler om arbetstid rörande minderåriga finns i arbetsmiljölagen kapitel 5 med hänvisning till Arbetsmiljöverkets föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö (AFS 2012:3). Dessa bestämmelser kompletterar Teknikavtalets regler och innebär att minderåriga, som fullgjort sin skolplikt och fyller minst 16 år under kalenderåret, får arbeta högst åtta timmar per dag och 40 timmar i veckan. När det behövs med hänsyn till arbetsuppgifternas natur eller arbetsförhållande i övrigt får arbetstiden istället uppgå till 8 timmar per dag i genomsnitt under en period om sju dagar och veckoarbetstiden uppgå till 40 timmar per vecka i genomsnitt under en period om fyra veckor. Tiden mellan klockan 22.00 och klockan 06.00 eller tiden mellan klockan 23.00 och klockan 07.00 ska vara fri från arbete. Där det medför stor olägenhet för verksamheten och den minderårige inte kan avsluta eller påbörja arbetspasset vid de ordinarie tiderna finns det en möjlighet till undantag, se AFS 2012:3 21 § punkt 1. Varje dygn ska nattvilan omfatta minst tolv timmars sammanhängande ledighet från arbetet. Vidare ska den minderårige under varje period om sju dagar ha en sammanhängande veckovila från arbetet som inte understiger 36 timmar. Så långt det är möjligt ska veckovilan omfatta två sammanhängande dagar och vara förlagd till veckoslut. Arbetstid åt olika arbetsgivare ska beaktas vid beräkningen av den tillåtna arbetstiden.

Arbetstidsreglerna i avtalet gäller inte då arbete utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden att det inte är arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är ordnat. För hemarbete gäller Teknikavtalets regler i § 12 med hänvisning till Tim- och ackordslönebilagan, punkt 17.

Arbetstidsreglerna gäller, liksom Teknikavtalet IF Metall i övrigt, inte heller vid utlandsarbete. Enligt Teknikavtalet § 7 mom 5 ska särskild överenskommelse träffas om villkoren för utlandsarbete, t.ex. om arbetstidens längd och förläggning.

Mom 2 Definitioner

Arbetstid: all tid då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.

Anmärkning
Jourtid räknas som arbetstid. Arbetsberedskap räknas inte som arbetstid.

Viloperiod: varje period som inte är arbetstid. I de fall inte annat är angivet är viloperiod obetald.

Natt: med natt avses perioden mellan klockan 22.30 och klockan 05.30. Med stöd av lokal överenskommelse kan natt definieras som annan period om minst sju timmar som innefattar perioden mellan klockan 00.00 och klockan 05.00.

Nattarbetande: arbetstagare som normalt utför minst tre timmar av sin arbetstid nattetid, och arbetstagare som troligen kommer att fullgöra minst hälften av sin årsarbetstid nattetid.

Skiftarbete: varje metod att dela in arbetet i skift varigenom arbetstagare avlöser varandra vid samma arbetsplatser enligt en viss arbetsgång, även då denna är roterande, skiften kan vara kontinuerliga eller diskontinuerliga, metoden kan medföra att arbetstagare måste arbeta vid olika tider under en given period av dagar eller veckor.

Anmärkning
Denna definition är inte avsedd att ändra gällande praxis inom avtalsområdet.

Skiftarbetare: varje arbetstagare vars arbetsschema ingår i skiftarbete.

Anmärkning
Även tillfälliga inhopp i en skiftarbetsordning räknas som skiftarbete i fråga om skiftformstillägg. För intjänande av tid till tidbank enligt vad som gäller för skiftarbete ska arbetstagaren under en sammanhängande period om minst en hel arbetsvecka delta i skiftarbete.

Tillräcklig vila: att arbetstagarna har regelbundna viloperioder, vars längd anges i tidsenheter och som är tillräckligt långa och sammanhängande för att säkerställa att de inte på grund av trötthet eller ojämn arbetsrytm skadar sig själva, sina kolleger eller andra personer och att deras hälsa inte tar skada, vare sig på kort eller lång sikt.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

EU:s arbetstidsdirektiv innehåller definitioner som är tvingande. Dessa återges i Teknikavtalet av tydlighetsskäl. Definitionerna ska dock – utom vad gäller bestämningen av natt – inte anses utgöra kollektivavtalsreglering. Definitionen av natt har inte heller någon betydelse för när en arbetstagare ska anses utföra s.k. ständigt nattarbete enligt andra bestämmelser i Teknikavtalet. Som vi återkommer till har definitionen i viss utsträckning betydelse för om en arbetstagare ska betraktas som nattarbetande och därmed också för om en tillämpning ska ske av de särskilda regler som gäller för genomsnittsberäkning av nattarbetets längd respektive begränsningen av sådant arbete, när det är fråga om arbete som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning.

Mom 3 Arbetstidsmått och tid till tidbank

Mom 3:1 Tillgänglig arbetstid

Under en beräkningsperiod om ett kalenderår får den genomsnittliga arbetstiden per sjudagarsperiod inte överstiga 48 timmar.

Genom lokal överenskommelse kan beräkningsperioden bestämmas till annan fast eller rullande period om 12 månader.

Perioder av årlig betald semester och sjukfrånvaro ska vara neutrala vid beräkningen av den genomsnittliga arbetstiden.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Bestämmelsen, som grundas på den tvingande s.k. 48-timmarsregeln i EU:s arbetstidsdirektiv, innebär en begränsning av en arbetstagares totala tillåtna arbetstid. Under en tolvmånadersperiod får den totala arbetstiden – dvs. ordinarie arbetstid och övertid – inte överstiga 48 timmar i genomsnitt per vecka. Bestämmelsen som sådan innebär således ingen begränsning av arbetsuttaget för en enskild vecka. Varje vecka ska fullt ut ingå i beräkningen. Vid beräkningen ska de dagar som arbetstagaren under beräkningsperioden varit frånvarande från arbetet pga. betald semesterledighet eller sjukledighet ”vara neutrala”. Innebörden är att man vid beräkningen behandlar dessa dagar som om arbetstagaren då hade arbetat sitt ordinarie arbetstidsmått enligt det för honom eller henne gällande arbetstidsschemat. Vid genomsnittsberäkningen tas ingen hänsyn till om veckorna innehållit helgdagar eller inte. All tid som inte är arbetstid räknas vid genomsnittsberäkningen som vilotid – det gäller även helgdagar.

Exempel
En arbetstagare som arbetar tvåskift måndag–fredag har under avstämningsperioden arbetat 2 400 timmar. Arbetstagaren har under samma period haft fyra veckors betald semester och varit sjukfrånvarande under två veckor. Genomsnittsberäkningen görs enligt följande. Under sex av de 52 veckor som ingår i beräkningsperioden ska arbetstagaren anses ha arbetat sitt ordinarie arbetstidsmått, dvs. 40 timmar per vecka, summa 240 timmar. De kvarvarande 2 160 timmarna fördelas på de återstående 46 veckorna, vilket ger en genomsnittlig veckoarbetstid om ca 47 timmar.

Den arbetstid som lagts ut i exemplet är således förenlig med 48-timmarsregeln. Exemplet är tillspetsat; av andra bestämmelser i Teknikavtalet följer att arbetsgivaren i princip inte kan erhålla en årsarbetstid om 2 400 timmar – i vart fall krävs en lokal överenskommelse om övertid omfattande mer än 400 timmar utöver den allmänna övertid som arbetsgivaren kan lägga ut, för att en sådan hög arbetstid ska kunna uppnås. Slutsatsen blir att 48-timmarsregeln saknar praktisk betydelse.

Mom 3:2 Ordinarie arbetstidens längd

Den ordinarie veckoarbetstiden för heltidsanställd vid dagarbete och vid tvåskiftsarbete förlagt måndag–fredag utgör 40 timmar per helgfri vecka i genomsnitt per kalenderår. Den ordinarie veckoarbetstiden för heltidsanställd per helgfri vecka i genomsnitt per kalenderår utgör vid intermittent treskiftsarbete 38 timmar, vid kontinuerligt treskiftsarbete 36 timmar, vid kontinuerligt treskiftsarbete med storhelgsdrift 35 timmar och vid ständigt nattarbete 34 timmar.

Anmärkning
Med ständig natt avses en fast arbetstidsordning som inte ingår i en tre-skiftsanordning och som omfattar minst en sammanhängande arbetsvecka och som innefattar arbetstiden mellan midnatt och 05.00. Avsikten är inte att ändra gällande praxis avseende förläggnings- och betalningsregler för ständigt nattarbete inom avtalsområdet.

Mom 3:3 Tid till tidbank

För en heltidsarbetande ska för varje fullgjord arbetsvecka tid föras till en tidbank enligt följande.

Dagtidsarbete  82 minuter 
Tvåskiftsarbete  202 minuter 
Annat skiftarbete (exempelvis treskiftsarbete, ständig natt)  82 minuter 

För en heltidsarbetande som inte fullgjort sitt ordinarie arbetstidsmått viss arbetsvecka och för en deltidsarbetande tillförs tidbanken tid i proportion till den kortare arbetstiden.

De lokala parterna kan enas om att nu avsedd tid helt eller delvis ska schemaläggas i stället för att föras till tidbank.

Hur tid i tidbanken kan disponeras framgår av § 5 mom 5.

Mom 3:4 Underjordsarbete

Vid anläggningsarbeten i bergrum under byggnad eller servicearbeten i gruvor (underjordsarbete) ska den ordinarie arbetstiden utgöra 36 timmar per vecka i genomsnitt. Bergrumsarbete under högst åtta timmar per vecka ger inte rätt till kortare arbetstid.

Anmärkning
Beträffande särskild ersättning för underjordsarbete se § 5 mom 4.

Mom 3:5 Underrättelse vid deltidsanställning

Arbetsgivaren ska i förekommande fall skriftligen underrätta verkstadsklubben om de arbetstider som gäller för deltidsanställda.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Arbetstiden vid heltidsanställning (mom 3:2)
Arbetstidens längd för heltidsanställda i olika arbetstidsformer framgår av avtalstexten. Arbetstiden anges som ett genomsnitt per helgfri vecka under ett kalenderår. Detta uttryck innebär att man (till skillnad från vad som gäller vid 48-timmarsregeln, se mom 3:1 ovan) inte ska räkna med helgdagar då den genomsnittliga veckoarbetstiden under året beräknas. Arbetstidens längd för heltidsanställda är normerande, dvs. lokala överenskommelser gällande heltidsanställda om kortare arbetstid och därtill relaterade lägre inkomster är ogiltiga då de strider mot Teknikavtalet IF Metall.

Skiftarbete
I mom 2 har definitionerna i EU:s arbetstidsdirektiv av skiftarbete och skiftarbetande lyfts in i Teknikavtalet. Ett skiftarbete anses därmed uppkomma genom ”varje metod att dela in arbetet i skift varigenom arbetstagare avlöser varandra vid samma arbetsplatser enligt en viss arbetsgång”. Det anges i definitionen att skiftarbete kan föreligga även då arbetsgången är roterande och oavsett om skiften är kontinuerliga eller intermittenta. Det anges även att metoden kan medföra att arbetstagare måste arbeta vid olika tider under en given period av dagar eller veckor. Definitionen är EU-rättslig och kan således inte avtalas bort eller ändras. I en särskild anmärkning har parterna dock klargjort att definitionen inte ändrar gällande praxis inom avtalsområdet. Denna praxis återges i det följande.

Arbetsdomstolen har i ett antal domar gjort vissa uttalanden angående skiftarbete. Av domarna följer att skiftarbete syftar till att bättre utnyttja produktionsutrustningen samt att följande punkter har betydelse vid bedömningen.

  • Det är arbetet som sådant som utförs i skift. Individens arbetstidsförläggning som sådan är inte avgörande. Till exempel kan tillverkning av en produkt utföras i tvåskiftsarbete med ett skift på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Om däremot de arbetstagare som arbetar på förmiddagen utför helt andra arbetsuppgifter än de som arbetar på eftermiddagen är det inte fråga om tvåskiftarbete.

  • Arbetet på skift måste pågå en viss tid. Någon exakt tidsgräns kan inte anges men tillfälliga arbetstidsväxlingar och omläggningar räknas inte som skiftarbete. Exempelvis omfattas inte situationer då arbetstagare utför övertidsarbete i anslutning till ordinarie dagarbetstid och normalt inte heller fall då arbetstagare har sin arbetstid förlagd på kvällen med stöd av individuella överenskommelser enligt § 4 mom 4:3. Eftersom det är arbetet på skift, som måste pågå viss tid räknas däremot tillfälliga inhopp i en pågående skiftanordning som skiftarbete. Detta har betydelse för bl.a. rätten till skiftformstillägg. En delvis annan fråga, som också har med skiftarbete att göra är intjänande av tid till tidbanken vid tvåskiftsarbete. En arbetstagare måste arbeta tvåskift minst fem sammanhängande arbetsdagar för att intjänandet ska ske enligt vad som gäller för sådant arbete.

  • Avlösande skiftlag. Två eller flera arbetstagare måste normalt skifta i arbetet och det ska i princip vara utbytbarhet mellan skiften. Dagtid i kombination med deltidsarbete, t.ex. s.k. aftonstjärnor, är således inte skiftarbete. Tvåskiftsarbete förutsätter dock inte att det är två lag i en skiftanordning om 2 x 8 timmar som skiftar med varandra, eftersom AD har ansett att en skiftanordning med 2 x 6 timmar var tvåskift. I kravet på utbytbarhet ligger också i princip att skiftlagen kan växla mellan olika arbetstider och att antalet arbetstagare i skiftlagen är i huvudsak detsamma. Emellertid kan även arbete med så kallade fasta skiftlag där varje lag har sina fasta arbetstider vara skiftarbete. Det innebär t.ex. att i samma verkstad kan 100 arbetstagare arbeta dagtid medan 10 arbetstagare arbetar tvåskift i två skiftlag med vardera 5 arbetstagare, och det oavsett om de två skiften är fasta eller inte.
  • Arbetets art ska vara sådant att arbetstagarna i allmänhet löser av varandra och skiftlaget ska således fortsätta det arbete det tidigare skiftlaget utförde. Arbetet ska med andra ord vara enhetligt men ibland kan arbetena skilja sig något åt. I undantagsfall kan det vara skiftarbete även om arbetstagarna inte löser av varandra i samma arbete men då ska arbetets uppläggning vara nödvändigt i en kontinuerlig produktionsprocess. Det efterföljande skiftlaget ska då fortsätta det arbete som det föregående laget gjort i den kontinuerliga processen.

”Intermittent treskiftsarbete” avser treskiftsarbete som pågår måndag–fredag, med avbrott för lördag-söndag. Vid ”kontinuerligt treskiftsarbete” pågår arbetet även dessa dagar och vid ”kontinuerligt treskiftsarbete med storhelgsdrift” pågår arbetet även under de s.k. storhelger som anges i § 4 mom 4:2.

”Ständigt nattarbete” definieras i anmärkningen till mom 3:2 som nattarbete under en sammanhängande period om minst en hel arbetsvecka. Arbetstidsformen ständigt nattarbete är ofta kombinerat med arbetstidsformen tvåskift.

Teknikarbetsgivarna och IF Metall är överens om nedanstående modell för beräkning av skiftformstillägg och veckoarbetstid vid treskiftsarbete med visst veckoslutsarbete.
Det är vanligt att ordinarie arbetstid vid treskiftsarbete enligt Teknikavtalet IF Metall är utlagd såväl under vardagar som under delar av veckoslut (lördag-söndag). Det sker genom att treskiftsanordningen består av fyra arbetslag som i viss ordning växlar mellan de olika arbetstiderna.

Enligt Teknikföretagen utgör en sådan arbetstidsanordning, som inte är kontinuerlig, ett intermittent treskift eftersom det sker ett längre avbrott i driften under lördag och/eller söndag. IF Metall har uppfattningen att en arbetstidsförläggning på treskift som innebär arbete under veckoslut, är att betrakta som kontinuerlig drift och det oavsett att det sker avbrott i driften under lördag och/ eller söndag.

Vad som sägs i det följande innebär inte att Teknikarbetsgivarna och IF Metall efterger sin respektive nu angivna uppfattning. De centrala parterna är dock överens om hur skiftformstillägg och veckoarbetstidsmått bör beräknas vid treskift i fyra roterande arbetslag med ordinarie arbetstid utlagd under såväl vardagar som del av veckoslut.

Det beräkningssätt som parterna är överens om är inte tvingande (normerande) för de lokala parterna, utan en praktisk anvisning hur beräkningen bör göras.

Beräkningsmodell
Parterna är överens om följande beräkningsmodell avseende treskift med ordinarie arbetstid utlagt under såväl vardagar som del av veckoslut.

För varje timmes ordinarie arbetstid under treskift förlagt från fredag klockan till söndag klockan 22.00, ökas skiftformstillägget med 0,151 procentenheter räknat från 1,65 procent och minskas veckoarbetstiden med 2,50 minuter räknat från 38 timmar/vecka.

Närmare om grunderna för beräkningen
Skiftformstillägget och arbetstidmåttet beräknas utifrån hur stor andel av perioden fredag klockan 22.00 till söndag klockan 22.00 (48 timmar) som utgör ordinarie arbetstid för treskiftanordningen.

Enligt de normerande reglerna för veckoarbetstid och skiftformstillägg i Teknikavtalet IF Metall är

  • Vid kontinuerlig drift är skiftformstillägget för månadsavlönade 8,90 %. Veckoarbetstiden helgfria veckor är under ett kalenderår genomsnittligt 36 timmar.
  • Vid intermittent treskift är skiftformstillägget för månadsavlönade 1,65 %. Veckoarbetstiden helgfria veckor är under ett kalenderår genomsnittligt 38 timmar.

Överenskommelsen innebär att skiftformstillägget 1,65 % ska utökas med

8,90-1,65  0,151 procentenheter för varje timmes 
ordinarie arbetstid
48 

förlagd till den ovan angivna 48-timmarsperioden. På motsvarande sätt ska arbetstidsmåttet 38 timmar minskas med

38-36  x 60 =   2,50 minuter per timmes ordinarie arbetstid
förlagd till de 48 timmarna
48 

Exempel
En vanlig arbetstidsanordning är treskift med ledig vecka måndag till och med fredag samt arbete lördag och söndag under 24 timmar (12 + 12) med en bemanning om fyra skiftlag.

Skiftformstillägget beräknas på följande sätt 24 x 0,151 = 3,62 %

Skiftformstillägget blir 1,65 + 3,62 = 5,27 %

Veckoarbetstiden beräknas på följande sätt

24 x 2,50 = 60 minuter = 1 timme

Veckoarbetstiden blir då 38 - 1 = 37 timmar.

Intjänande av tid till tidbank (mom 3:3)
Antalet minuter som tjänas in till tidbanken varierar i olika arbetstidsformer.

Fullt intjänande av tid till tidbanken förutsätter att arbetstagaren har fullgjort sin ordinarie arbetstid viss arbetsvecka. Emellertid ska intjänande ske även vid frånvaro av följande skäl.

  • permission
  • betald ledighet enligt förtroendemannalagen
  • betald ledighet vid uttag ur tidbanken
  • tid då arbetstagaren är permitterad.

Vid annan frånvaro ska intjänandet proportioneras med hänsyn till frånvaron. Även för deltidsarbetande ska den tid som tillförs tidbanken proportioneras med hänsyn till den kortare arbetstiden.

Frånvaro under helgdagar, s.k. röda dagar och midsommarafton, julafton samt nyårsafton då ordinarie arbetstid inte är utlagd minskar dock inte intjänandet. Vid sjukdom, semester och tjänstledighet tjänar man inte in tid till tidbanken.

Vid omfördelning av ordinarie arbetstid sker fullt intjänande vid full närvaro viss vecka även om utlagd ordinarie arbetstid den veckan är kortare än normalt (t.ex. vecka med klämdag som inarbetats). Omvänt vid full närvaro viss vecka sker inget extra intjänande även om den utlagda ordinarie arbetstiden den veckan är längre än normalt (t.ex. vecka med längre arbetstid för inarbetning).

Exempel proportionering
En heltidsanställd arbetstagare med arbetet förlagt till dagtid arbetar en viss vecka enbart 25 timmar i förhållande till den ordinarie arbetstiden om 40 timmar. Av frånvarotiden avser fem timmar permission och resten sjukfrånvaro. Han tjänar då in tid till tidbanken med 61,5 minuter.

30 x 82   = 61,5 
40 

En deltidsanställd som arbetar 30 timmar per vecka tjänar också in 61,5 minuter per fullgjord arbetsvecka.

Den tid som tjänas in är knuten till arbetstagaren personligen. Hur tiden får disponeras framgår av Teknikavtalets regler i § 5 mom 5.

De lokala parterna får emellertid – innan tiden förts in i arbetstagarens tidbank – komma överens om att den avsedda tiden ska schemaläggas i stället för att föras till tidbank. Detta kan ske helt eller delvis.

Underjordsarbete (mom 3:4)
Underjordsarbete är anläggningsarbeten i bergrum ”under byggnad” eller servicearbeten i gruva. Arbeten i färdigbyggda anläggningar omfattas således inte av bestämmelsen.

Deltidsanställda (mom 3:5)
Arbetstidens längd för deltidsanställda är inte bestämd i avtalet. Överenskommelse om denna träffas direkt mellan företaget och den anställde. Arbetsgivaren ska underrätta verkstadsklubben om vilka arbetstider som gäller för deltidsanställda. Det ska ske skriftligen.

Mom 4 Ordinarie arbetstidens förläggning

Mom 4:1 Överenskommelse om arbetstidens förläggning

Arbetstidsförläggningen har väsentlig betydelse för att bättre utnyttja företagets anläggningar liksom för att tillgodose arbetstagarnas önskemål. Olika längd och förläggning av arbetstiden under olika delar av året ska kunna genomföras. Genom ökad användning av flera arbetstidsformer, t.ex. med olika lång arbetstid och med olika förläggning ges större möjlighet att anpassa arbetstiderna till både företagets och arbetstagarnas intressen.

Ordinarie arbetstid för heltidsanställda arbetstagare förläggs enligt lokal överenskommelse eller genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren enligt mom 4:3.

När de lokala parterna träffar överenskommelse om varierad arbetstid kan överenskommelsen omfatta ett eller flera kalenderår, dock under förutsättning att den genomsnittliga arbetstiden per sjudagarsperiod är högst 48 timmar beräknat under en 12 månaders period.

Vid överenskommelse om varierad arbetstid ska parterna beakta betalningsregler, bl.a. vad gäller arbetstagare vars anställning upphör under överenskommelsens giltighetstid.

Mom 4:2 Förläggning i andra fall

Där parterna inte enas förläggs arbetstiden enligt följande.

Vid ändring av den ordinarie arbetstidens förläggning ska arbetsgivare underrätta berörda arbetstagare och meddela verkstadsklubben senast två veckor i förväg.

Från nedan angivna tider får avvikelse göras med 40 minuter per arbetspass.

Dagtid
Måndag–fredag kl. 07.00–16.00 med en eller flera raster om sammanlagt en timme.

Tvåskift
Första skiftet
Måndag–fredag kl. 05.30–14.00 med 30 minuters rast.

Andra skiftet
Måndag–fredag kl. 14.00–22.30 med 30 minuters rast.

Intermittent treskiftsarbete
Skiftordningen påbörjas tidigast söndag kl. 22.00.

Ordinarie arbetstid ska ej läggas ut på midsommarafton, julafton och nyårsafton.

Kontinuerlig drift
Vid kontinuerlig drift ska såvida de lokala parterna inte enas om annat driftsuppehåll i samband med storhelger göras enligt följande.

Vid nyår: Från eftermiddagsskiftets slut dagen före nyårsafton till förmiddagsskiftets början dagen efter nyårsdagen.

Vid påsk: Från eftermiddagsskiftets slut skärtorsdagen till nattskiftets början annandag påsk.

Vid 1 maj: Från eftermiddagsskiftets slut dagen före till nattskiftets början 1 maj.

Vid nationaldagen: Från eftermiddagsskiftets slut dagen före till förmiddagsskiftets början dagen efter nationaldagen.

Vid midsommar: Från eftermiddagsskiftets slut dagen före midsommarafton till nattskiftets början dagen efter midsommardagen.

Vid jul: Från förmiddagsskiftets slut dagen före julafton till nattskiftets början annandag jul.

De lokala parterna bör träffa överenskommelse om att arbete ska pågå också under angivna helger när verksamheten så fordrar.

Mom 4:3 Individuella arbetstidsöverenskommelser

Önskar arbetsgivaren eller arbetstagaren förlägga ordinarie arbetstid till annan tid än vad som gäller enligt mom 4:1 eller mom 4:2, träffas överenskommelse direkt med den eller de arbetstagare som berörs.

Arbetsgivaren ska underrätta klubben om överenskommelse med enskilda arbetstagare.

Sådan överenskommelse upphör senast en månad efter det att endera parten uttryckt önskemål om detta.

Träffas sådan överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare ska reglerna i § 4 mom 4:4, 4:6 och 4:7 iakttagas. Vidare ska syftet med bestämmelsen i mom 4:5 beaktas.

Mom 4:4 Raster och pauser

Om de lokala parterna inte enas om annat ska rast läggas ut om arbetspasset är längre än sex timmar. Med rast förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilken arbetstagare inte är skyldig att stanna kvar på arbetsplatsen. Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen. Sådant måltidsuppehåll ingår i arbetstiden.

Arbetsgivaren ska ordna arbetet så att arbetstagaren kan ta de pauser som behövs utöver rasterna. Om arbetsförhållandena kräver det, kan i stället särskilda arbetspauser läggas ut. Pauser räknas in i arbetstiden.

Anmärkning
Bestämmelsen i första stycket innebär ingen förändring av gällande rätt vid utläggning av raster vid treskiftsarbete.

Mom 4:5 Dygnsvila

Om de lokala parterna inte enas om annat ska varje arbetstagare ges minst elva timmars sammanhängande viloperiod per 24-timmarsperiod, beräknad från arbetspassets början enligt arbetstagarens gällande arbetstidsschema.

Avvikelse från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande, som exempelvis skiftbyten, övertidsarbete eller överenskommen arbetstidsförläggning. Vid sådana avvikelser ska arbetstagaren ges motsvarande förlängd viloperiod i anslutning till det arbetspass som avbrutit viloperioden.

Om motsvarande förlängd viloperiod av objektiva skäl inte kan läggas ut enligt föregående stycke ska arbetstagaren ges motsvarande förlängda viloperioder förlagda inom sju kalenderdagar.

Om motsvarande förlängda viloperioder av objektiva skäl inte har kunnat läggas ut enligt föregående stycke förs kvarvarande tid till arbetstagarens tidbank.

Anmärkning
Med motsvarande viloperiod avses mellanskillnaden mellan 11 timmar och den sammanhängande viloperioden som arbetstagaren har fått. Exempelvis 3 timmar, om viloperioden viss 24-timmarsperiod varit 8 timmar. Om viloperioden under flera på varandra följande 24-timmarsperioder varit kortare än 11 timmar ska motsvarande viloperiod vara summan av mellanskillnaderna.

Om arbetsgivaren beslutar att förlägga motsvarande viloperiod till arbetstid tillämpas § 5 mom 5:1 i fråga om betalning. Arbetstagaren kan i sådant fall i stället begära en motsvarande tillämpning av bestämmelsen om arbete och skiftbyten i § 5 mom 2 sista stycket.

Sådan tid som förs till tidbank bör genom överenskommelse läggas ut som betald ledighet inom en månad. Om överenskommelse inte träffats behandlas tiden som övrig tid i tidbanken.

De centrala parterna äger var för sig, om synnerliga skäl föreligger, begära central förhandling om tillämpningen av detta moment.

Mom 4:6 Om nattarbete

Om de lokala parterna inte enas om annat ska arbetstagaren ha ledigt för nattvila. I ledigheten ska ingå tiden mellan klockan 24 och klockan 5.

Avvikelse från första stycket får göras, om arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller andra särskilda omständigheter måste fortgå även nattetid eller bedrivas före klockan 5 eller efter klockan 24.

Den ordinarie arbetstiden för nattarbetande ska i genomsnitt per kalenderår inte överstiga åtta timmar per 24-timmarsperiod. Genom lokal överenskommelse kan beräkningsperioden bestämmas till annan fast eller rullande period om 12 månader.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning ska inte arbeta mer än åtta timmar inom en 24-timmarsperiod när de utför nattarbete.

Anmärkning
I de fall de lokala parterna är oeniga om huruvida det i verksamheten förekommer nattarbete som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning bör de samråda med de centrala parterna före det att frågan behandlas enligt förhandlingsordningen.

Mom 4:7 Veckovila

Om de lokala parterna inte enas om annat ska arbetstagare ha minst trettiofem timmars sammanhängande viloperiod under varje period om sju dagar (veckovila).

Veckovilan ska så långt möjligt förläggas till veckoslut.

Undantag från första stycket får göras tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren.

Anmärkning
Ledighet för två sjudagarsperioder kan sammanföras till en ledighet.

Om veckovila förläggs till ordinarie arbetstid ska ersättning för förlorad arbetsförtjänst betalas. Det ankommer på de lokala parterna att överenskomma om sådan ersättning. I den mån parterna varit ense om att den ersättning som utgår för arbetsberedskap innehåller ersättning för ledighet till följd av veckovila ska detta beaktas.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Ordinarie arbetstidens förläggning
Arbetstiden för heltidsanställda arbetstagare förläggs

  • genom lokal överenskommelse enligt mom 4:1
  • enligt reglerna i det centrala avtalet (stupstockarna) enligt mom 4:2
  • genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren enligt mom 4:3.

För deltidsanställda förläggs arbetstiden enligt vad arbetsgivaren och den anställde kommer överens om (jämför kommentaren till mom 3:5 ovan).

Utgångspunkter för arbetstidens förläggning
Arbetstidsreglerna är utformade för att möjliggöra varierande arbetstider och olika arbetstidsformer som medel för att anpassa arbetstiden efter företagets och arbetstagarnas behov.

Arbetstidsförläggningen är naturligtvis av central betydelse för företagets konkurrenskraft och lönsamhet samt för arbetstagarnas löne- och anställningstrygghet och möjligheter att förena arbete och familjeliv. I detta sammanhang ska 3 kap 5 § diskrimineringslagen beaktas, där det anges att arbetsgivaren ska underlätta för både kvinnliga och manliga arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

Lokal överenskommelse om arbetstiden
Genom lokal överenskommelse kan parterna komma överens om olika lång arbetstid och olika förläggning för olika tidsperioder och i olika produktionssituationer. Det finns också möjlighet att ha olika arbetstidsreglering i olika delar av verksamheten. Över huvud taget är de lokala parterna fria att komma överens om de arbetstidslösningar som krävs för att verksamheten ska vara konkurrenskraftig och väl fungerande för såväl företag som arbetstagare, t.ex. kan arbetstiden behöva anpassas till produktionsflöden där flera olika företag ingår.

När de lokala parterna träffar överenskommelse om varierad arbetstid kan överenskommelsen omfatta ett eller flera kalenderår. De måste dock beakta bestämmelsen i mom 3:1, som stadgar att den genomsnittliga totala arbetstiden per sjudagarsperiod inte får överstiga 48 timmar beräknat under en tolvmånadersperiod.

När de lokala parterna träffar överenskommelse om varierad arbetstid ska de i samband med detta även träffa överenskommelse om betalningsregler. Syftet är att varierande arbetstidsförläggning inte ska medföra stora svängningar avseende inkomstnivån för enskilda arbetstagare. Med månadslön är det normalt inget problem. Dessutom bör beaktas vad som gäller för arbetstagare vars anställning upphör under tid då en lokal överenskommelse om varierad arbetstid tillämpas, dvs. frågor om plus- och minussaldo.

Om behovet av arbetstid löpande varierar men inte säkert går att på förhand fastställa för olika tidsperioder är det lämpligt att parterna i den lokala överenskommelsen reglerar att arbetstiden fortlöpande kan öka respektive minska.

Överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren
Arbetsgivaren och enskilda arbetstagare kan träffa överenskommelse om annan förläggning av den ordinarie arbetstiden än enligt § 4 mom 4:1 eller mom 4:2. Arbetsgivaren ska underrätta verkstadsklubben om sådana överenskommelser.

Överenskommelser av detta slag kan träffas för begränsad tid eller tillsvidare. De upphör emellertid att gälla senast en månad efter att endera parten begärt detta.

En överenskommelse kan innebära förskjutning av arbetstid och/eller flyttning av arbetstid. I överenskommelsen ska parterna komma överens om hur arbetstiden ska förskjutas respektive flyttas. Överenskommelsen får inte innebära att arbetstiden ökas utan att någon motsvarande minskning sker.
Teknikavtalets bestämmelser om raster och pauser i § 4 mom 4:4, om nattarbete i § 4 mom 4:6 och om veckovila i mom 4:7 måste iakttas. Vidare ska syftet med bestämmelsen i mom 4:5 beaktas.

Om överenskommelse inte träffas
Teknikavtalet innehåller regler, ”stupstockar” som gäller om ingen annan överenskommelse träffas. Stupstockarna anger hur arbetstiden ska förläggas för olika arbetstidsformer när det inte finns någon överenskommelse om arbetstidsförläggning.

Vad som gäller framgår direkt av avtalstexten. Regeln om att avvikelser kan ske med 40 minuter per arbetspass (2,5 timmar per vecka) innebär följande.

Arbetstiden kan förlängas eller förkortas med upp till 40 minuter per arbetspass, dvs. sammanlagt med 2,5 timmar per vecka. Den genomsnittliga årsarbetstiden måste beaktas. En förlängning under viss del av året måste därför balanseras med en motsvarande sammanlagd förkortning under samma år.

Exempel

  1. Företaget tillämpar 37,5-timmarsvecka under 10 veckor på våren och 42,5-timmarsvecka under 10 veckor på hösten.

  2. Behovet av arbetstid varierar från vecka till vecka. Företaget kan förlägga arbetstiden inom ramen för 40-minutersregeln och bestämmelsen om genomsnittlig årsarbetstid.

40-minutersregeln kan också tillämpas så att tidpunkterna för arbetstidens början respektive slut tidigareläggs eller senareläggs, dvs. förskjutningar utan att mängden arbetstid ökar eller minskar.

Exempel

  1. Arbetstiden vid dagtid påbörjas kl. 06.30 och avslutas kl. 15.30 eller påbörjas kl. 07.30 och avslutas kl. 16.30.

  2. Arbetstiden vid tvåskift förläggs så att första skiftet arbetar kl. 05.45–14.15 och andra skiftet kl. 14.15–22.45 med 30 minuters rast för respektive skift.

Då arbetsgivaren ensidigt förlägger/ändrar arbetstid måste han underrätta berörd arbetstagare och meddela verkstadsklubben senast två veckor i förväg. Denna regel ersätter skyldigheten att primärförhandla enligt 11 § MBL.

Storhelger
I § 4 mom 4:2 ”Kontinuerlig drift” har avtalets definitioner av storhelger anpassats till att nationaldagen den 6 juni numera är helgdag och att annandag pingst upphört att vara det. Vidare återfinns i § 5 mom 1C en Anmärkning 2 som gäller rätten till storhelgs-ob dagen före julafton.

Enligt parternas överenskommelse ska ersättningsfrågor hänförliga till nationaldagen hanteras enligt följande under avtalsperioden.

De lokala parterna ska de år nationaldagen infaller en lördag eller en söndag undersöka om det innebär att mer ordinarie arbetstid faktiskt lagts ut i jämförelse med då annandag pingst var helgdag. Om en sådan beräkning leder till att ytterligare ordinarie arbetstid finns tillgänglig ska de lokala parterna träffa överenskommelse om kompensation.

Ett alternativ till sådana beräkningar är att de lokala parterna slutligt reglerar frågan genom att årligen föra 2,22 timmar till berörda arbetstagares tidbank. Om de lokala parterna inte kan enas ska slutlig reglering ske på detta sätt. De centrala parterna är överens om att en reglering som görs på detta sätt är slutlig.

Raster, pauser, veckovila och nattvila

Utgångspunkter
I första hand ska de lokala parterna komma överens om raster, pauser, nattvila och veckovila i en lokal överenskommelse om förläggning av arbetstid.

Vid individuell överenskommelse om arbetstidens förläggning måste arbetsgivaren själv följa dessa regler.

Raster
Rast ligger utanför arbetstiden och är ett uppehåll i arbetet då den anställde har rätt att lämna arbetsstället.

Då stupstockarna om arbetstidens förläggning tillämpas ska raster läggas ut enligt vad som anges i dessa, dvs. med exempelvis 30 minuters rast för första skiftet i tvåskift. Självfallet kan man komma överens om rasterna även om man inte träffat överenskommelse om arbetstiden i övrigt.

Vid treskiftsarbete anges ingenting om raster i stupstocksreglerna. Rastbestämmelserna i mom 4:4 får därför tillämpas direkt i detta fall.
I mom 4:4 anges att rast ska läggas ut om arbetspasset är längre än sex timmar. Detta är en tillåten förändring av vad som tidigare gällt. Rastbestämmelsen innehåller ingen definition av begreppet rast och anger inte något om antal, längd eller förläggning. Det är arbetsuppgifter och arbetsförhållanden som är avgörande för den närmare tillämpningen. Rasternas antal, längd och förläggning ska vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. Så noggrant som möjligt ska rast vara bestämd i förväg.

Om förhållandena kräver det får emellertid rasten ersättas med ett måltidsuppehåll som då räknas in i arbetstiden.

Ett undantag från regeln att raster inte ingår i arbetstiden gäller vid intermittent treskiftsarbete. Blir de lokala parterna inte överens om arbetstidsförläggningen förlägger arbetsgivaren arbetstiden med den begränsningen att skiftordningen får påbörjas tidigast kl. 22.00 på söndagen. Rasterna ska då ingå i arbetstiden. Den särskilda anmärkningen under mom 4:4 avser detta undantag. Bakgrunden är ett avgörande i Arbetsdomstolen, AD 1973:7.

Pauser
Pausen skiljer sig från rasten på två punkter. Den ingår i arbetstiden. Det förutsätts också att arbetstagaren är kvar på arbetsplatsen. Praktiskt är det fråga om ett kort avbrott för någon personlig angelägenhet t.ex. toalettbesök, hämtning av kaffe och dylikt. Längre kaffepauser är däremot inte ”paus”i avtalets mening. För sådana tillämpas i stället rastreglerna.

Huvudregeln är att arbetstagaren själv får ta de pauser som behövs. Arbetsgivaren ska ordna arbetet så att detta kan ske. Är inte detta möjligt får pauser istället läggas ut mer planenligt.

Nattvila
Enligt mom 4:6 första stycket ska arbetstagare ha ledigt för nattvila om de lokala parterna inte har kommit överens om annat. Tiden mellan kl. 24.00 och kl. 05.00 ska ingå.

Bestämmelsens bakomliggande syfte är att begränsa arbete nattetid. Huvudregeln är således att arbetstagaren ska ha sin dygnsvila förlagd så att den faller inom den angivna tidszonen. De lokala parterna har emellertid enligt avtalet möjlighet att överenskomma om att arbete får pågå även under denna del av dygnet.

Av andra stycket i bestämmelsen framgår det att avvikelse från huvudregeln får göras även utan lokal överenskommelse i följande fall.

  • Arbetet måste typiskt sett utföras på natten eller det krävs på grund av allmänhetens behov eller någon annan särskild omständighet. Hit räknas nödfallsarbete, förberedelse- och avslutningsarbeten samt för driften nödvändiga reparationer och andra arbetsuppgifter då stora värden står på spel (mom 4:6 st 2).

  • Nattarbete på treskift, dvs. tillämpning av stupstocken, se ovan.

Exempel på undantag är arbeten som på grund av arbetsprocessens art inte är rimliga att avbryta. Inom teknik-/verkstadsindustrin kan som exempel nämnas reparationsarbete för att säkerställa driften av maskiner under dagtid och rengörningsarbete i lackeringsverkstad på grund av att produktionen är förlagd till tvåskiftsarbete. Ett annat exempel är att drift och övervakning av ett dataföretags centrala produktionsenhet har ansetts kunna ske även nattetid utan överenskommelse eller dispens.

Enligt bestämmelsens tredje stycke ska den ordinarie arbetstiden för nattarbetande i genomsnitt per kalenderår eller annan 12-månadersperiod enligt lokal överenskommelse inte överstiga åtta timmar per 24-timmarsperiod.

Nattarbetande anses enligt definitionen i mom 2 vara

  • arbetstagare som normalt utför minst tre timmar av sin arbetstid nattetid och

  • arbetstagare som troligen kommer att fullgöra minst hälften av sin årsarbetstid nattetid.

Parterna är dessutom överens om att treskiftsarbetande ska betraktas som nattarbetande de veckor som de går nattskift.

Att en treskiftsarbetande enligt parternas överenskommelse definieras som nattarbetande de veckor som de går nattskift får dock liten praktisk betydelse för genomsnittsberäkningen. Frågan om en arbetstagare i övrigt ska anses vara nattarbetande och således utföra visst minsta arbetstidsmått nattetid beror i sin tur på hur natten enligt definitionen i mom 2 har bestämts. Om stupstocken (natt mellan 22.30 och 05.30) tillämpas betraktas t.ex. arbetstagare som enligt arbetstidsöverenskommelse normalt arbetar mellan kl. 22.30 och 01.30 som nattarbetande. Detsamma gäller den arbetstagare som normalt arbetar ständig natt.

Enligt bestämmelsens fjärde stycke ska nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning inte arbeta mer än åtta timmar inom en 24-timmarsperiod när de utför nattarbete. Bestämmelsen innebär en spärr mot visst övertidsarbete för nattarbetande med särskilt ansträngande arbetsuppgifter, när dessa arbetar natt. Däremot gäller inte spärren när arbetstagaren ifråga inte arbetar natt. En arbetstagare som är att betrakta som nattarbetande därför att han troligen kommer att fullgöra minst hälften av sin årsarbetstid nattetid får således arbeta längre pass än åtta timmar vid de tillfällen då han inte utför arbete nattetid. Vid tillämpningen av denna bestämmelse får även parternas överenskommelse om att treskiftsarbetande definieras som nattarbetande de veckor som de går nattskift betydelse.

Frågan om det i en arbetsgivares verksamhet förekommer arbeten som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental ansträngning kan vara svår att avgöra från fall till fall. Parternas bedömning är att det endast i sällsynta undantagsfall förekommer på avtalsområdet, men i dagsläget föreligger inte någon enhetlig praxis på området. Bl.a. av dessa skäl har det i en anmärkning till bestämmelsen angetts att om de lokala parterna har olika uppfattningar i frågan bör de samråda med de centrala parterna innan frågan behandlas enligt förhandlingsordningen.

Veckovila
Veckovila ska, enligt § 4 mom 4:7 om inget annat överenskommes lokalt, läggas ut planmässigt med minst 35 timmars sammanhängande ledighet för varje period om sju dagar.

Exempel

Dygn
35 tim 35 tim 35 tim
↓‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾↓ ↓‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾↓ ↓‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾↓
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Så långt möjligt ska veckovilan förläggas till veckoslut, dvs. på lördag, söndag eller lördag, söndag i anslutning till fredag eller måndag. Går inte detta får veckovilan förläggas till annan tid. Den måste dock läggas ut regelbundet.

Sjudagarsperioden ska ha en fast indelning. Det är lämpligt att de lokala parterna överenskommer om sådan indelning. Om överenskommelse inte kan nås fastställer arbetsgivaren indelningen. Gränsen för indelningen kan aldrig vara flytande, den måste alltid sluta och börja vid samma tidpunkt. Det går inte heller att ha individuella sjudagarsperioder för olika arbetstagare. Däremot kan brytpunkterna vara olika för olika skiftformer, till exempel en brytpunkt för dagtidsarbete och en för tvåskiftsarbete.

Av tredje stycket i bestämmelsen framgår att arbetsgivaren kan göra undantag från veckovilobestämmelsen, om det sker tillfälligtvis och beror på ett särskilt förhållande som inte kunnat förutses av arbetsgivaren. En bristfällig planering av produktionen, normal sjukfrånvaro, driftsstopp och störningar pga. bristande underhåll av maskiner och liknande utgör inte skäl för att undantagsregeln ska vara tillämplig.

Som framgår av anmärkningen i mom 4:7 får två sjudagarsperioder sammanföras till en ledighet. Varje period om sju dagar ska dock innehålla 35 timmars veckovila. Det går således inte att flytta veckovilan eller del därav från en sjudagarsperiod till en annan utan lokal överenskommelse.

Exempel

Dygn
35 tim + 35 tim 35 tim
↓‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾↓ ↓‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾‾↓
__ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

Antalet dygn mellan varje veckovila blir i detta fall 11 jämfört med 5,5 i första exemplet.

Av anmärkningen framgår också att de lokala parterna ska reglera ersättningsfrågan då veckovilan inkräktar på den ordinarie arbetstiden. Bland annat ska man ta hänsyn till om den ersättning som betalas för arbetsberedskap innehåller ersättning för veckovila.
Enligt definitionen av arbetstid i mom 2 och anmärkningen till definitionen räknas arbetsberedskap inte som arbetstid. Arbetsberedskapen som sådan inkräktar således inte på veckovilan. Utryckningar som sker under beredskapsperioden är dock arbete som bryter veckovilan.

Betalning för arbetsberedskap regleras inte i Teknikavtalet IF Metall. Lokal överenskommelse om arbetsberedskap träffas då parterna anser detta vara befogat. Överenskommelse kan också träffas direkt med de berörda arbetstagarna.

Ersättningsfrågorna i samband med arbetsberedskap gäller normalt lönen för utfört arbete i samband med utryckning samt ersättning för beredskapstiden. Dessutom kan kostnadsersättning, t.ex. för telefon eller användning av egen bil, bli aktuell.

Veckoviloreglerna behöver inte följas om arbete tillfälligtvis måste utföras vid oförutsedda situationer. Normalt förekommande övertidsarbete räknas inte hit utan undantaget gäller mer nödfallsliknande situationer.

Dygnsvila
Dygnsvilobestämmelsen i § 4 mom 4:5 är föranledd av den s.k. 11-timmarsregeln i EU:s arbetstidsdirektiv. Ett stort arbete har lagts ned på att finna en reglering som med beaktande av 11-timmarsregeln tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som gäller för arbetet vid teknikföretag. Det finns anledning att lämna en längre kommentar till bestämmelsen.

Utgångspunkter
Utgångspunkten är att lokal överenskommelse om arbetstidens förläggning, beredskap m.m. normalt träffas och att överenskommelsen därmed även reglerar frågor om dygnsvilans förläggning. Först om någon lokal arbetstidsöverenskommelse inte finns tillämpas stupstockarna.
De centrala parterna är överens om att hanteringen av dygnsvilofrågor sköts bäst av de lokala parterna och att frågor om tillämpningen av dygnsvilobestämmelsen endast i rena undantagsfall ska blir föremål för centrala förhandlingar. Samtidigt har de centrala parterna ett ansvar att tillse att tillämpningen av bestämmelsen inte strider mot arbetstidsdirektivets syfte att säkerställa att arbetstagarnas hälsa och säkerhet garanteras. Parterna har mot denna bakgrund ansett att en lämplig avvägning är att central förhandling rörande den konkreta tillämpningen av dygnsvilobestämmelsen eller av lokala avtal som träffats med stöd av den kan hållas under förutsättning att det föreligger synnerliga skäl för en sådan.

Huvudregeln – 11 timmars sammanhängande vila per 24-timmarsperiod
Enligt första stycket ska varje arbetstagare ges minst 11 timmars samman hängande viloperiod per 24-timmarsperiod, beräknad från arbetspassets början enligt arbetstagarens gällande arbetstidsschema.

Regeln i sig innebär inte någon begränsning av hur lång arbetstiden får vara under ett dygn eller något hinder mot att den sammanlagda arbetstiden varierar under 24-timmarsperioderna. Två 11-timmarsperioder kan även på motsvarande sätt som för veckovilan sammanföras till en viloperiod.
I det följande redovisas ett antal exempel på arbetstidsförläggning som ligger inom ramen för dygnsvilobestämmelsen och som således innebär att arbetstagaren erhåller 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Exemplen kan dock förutsätta att andra bestämmelser i avtalet är uppfyllda.

Exempel 1
Arbetstagaren börjar sitt ordinarie pass måndag morgon kl. 7 och arbetar till kl. 16. På grund av sjukfall måste arbetstagaren rycka in redan kl. 3 på tisdagen och sedan fullfölja sitt ordinarie arbetspass kl. 7–16 samma dag.

Enligt stupstocksregeln börjar beräkningsperioden för dygnsvilan för arbetstagaren kl. 7. Eftersom han avslutar sitt arbetspass på måndagen kl. 16 har han 11 timmar senare fått sin sammanhängande dygnsvila hänförlig till måndagens arbetspass. På tisdag kl. 3 kan arbetstagaren alltså börja arbeta igen.

Exempel 2
Arbetstagaren fullgör sitt ordinarie arbetspass måndag kl. 7–16 och måste på grund av ett leveransåtagande arbeta övertid till kl. 20. På tisdagen går arbetstagaren på sitt arbetspass på ordinarie tid kl. 7.

Arbetstagaren får 11 timmars sammanhängande dygnsvila mellan kl. 20 på måndagen och kl. 7 på tisdagen.

Exempel 3
Arbetstagaren fullgör sitt ordinarie arbetspass måndag kl. 7–16 och måste pga. sjukfall rycka in igen och arbeta kl. 17–18 och sedan återigen kl. 5–6 på tisdagen, för att sedan gå på sitt ordinarie pass kl. 7 samma dag.

Arbetstagaren får 11 timmars sammanhängande dygnsvila mellan kl. 18 på måndagen och kl. 5 på tisdagen.

Exempel 4
Arbetstagaren är ledig under sitt ordinarie arbetspass på måndagen men måste pga. maskinhaveri rycka in och arbeta från kl. 18 måndag kväll och i ett sammanhang ända till kl. 20 på tisdagkvällen. På onsdagen går han på sitt ordinarie arbetspass kl. 7.

Arbetstagaren får 11 timmars sammanhängande dygnsvila mellan kl. 7 och kl. 18 på måndagen. Han får sedan 11 timmars sammanhängande dygnsvila mellan kl. 20 på tisdagen och kl. 7 på onsdagen.

Avvikelse från huvudregeln
Enligt andra stycket får en arbetstagare i vissa fall ges mindre än 11 timmars sammanhängande dygnsvila. En förutsättning för detta är att avvikelse sker tillfälligtvis och inte regelmässigt samt att avvikelsen föranleds av något särskilt förhållande. Exempel på sådana förhållanden som medger att avvikelse görs är skiftbyten (enligt mom 4:2), övertidsarbete eller överenskommen arbetstidsförläggning (enligt mom 4:1 eller mom 4:3). Om avvikelse sker ska arbetstagaren i stället ges motsvarande förlängd viloperiod – detta kommenteras närmare nedan.

Beräkning av den kompenserande viloperiodens längd vid avvikelse
När en avvikelse från den 11 timmars sammanhängande dygnsvilan sker ska arbetstagaren erhålla en kompenserande viloperiod som motsvarar förkortningen av den 11 timmars sammanhängande dygnsvilan. Syftet med bestämmelsen är att arbetstagarna trots förkortningen av dygnsvilan ändå ska erhålla tillräcklig vila. I § 4 mom 2 (liksom i arbetstidsdirektivet) definieras ”tillräcklig vila” som att arbetstagarna har regelbundna viloperioder, vars längd anges i tidsenheter och som är tillräckligt långa och sammanhängande för att säkerställa att de inte på grund av trötthet eller ojämn arbetsrytm skadar sig själva, sina kolleger eller andra personer och att deras hälsa inte tar skada, vare sig på kort eller på lång sikt.

I anmärkningen till momentet anges hur den kompenserande viloperioden ska beräknas. Parterna har slagit fast att den kompenserande viloperioden ska utgöras av skillnaden mellan 11 timmar och den faktiska sammanhängande dygnsvila som arbetstagaren har fått. I anmärkningens första stycke åskådliggörs hur beräkningen kan göras. Följande exempel kan tjäna som ytterligare illustration.

Exempel 1
Arbetstagaren i en tvåskiftsordning går på sitt ordinarie pass på måndag kl. 05.30, arbetar dubbla skift på måndagen och går av kl. 22.30, varefter arbetstagaren går på sitt ordinarie pass på tisdag kl. 05.30.

Den faktiska sammanhängande dygnsvilan uppgår till 7 timmar, mellan kl.22.30 på måndagen och kl. 05.30 på tisdagen. Avvikelsen innebär att 11 timmars sammanhängande dygnsvilan förkortas med 4 timmar (11–7). Den motsvarande viloperioden uppgår således till 4 timmar.

Exempel 2
Arbetstagaren fullgör sina ordinarie arbetspass måndag, tisdag och onsdag kl. 7–16 och måste pga. maskinhaveri rycka in och arbeta kl. 00–03 tisdag och onsdag.

Den faktiska sammanhängande dygnsvilan uppgår till 8 timmar på måndagsdygnet och till 8 timmar på tisdagsdygnet. Avvikelsen innebär att 11 timmars sammanhängande dygnsvila förkortas med 3 timmar (11–8) på måndagsdygnet och med 3 timmar på tisdagsdygnet. Den motsvarande viloperioden uppgår således till 6 timmar (3+3).

Utläggning av den motsvarande viloperioden enligt ”alternativregel 1”
Enligt ”alternativregel 1” ska arbetstagaren få sin motsvarande viloperiod utlagd i direkt anslutning till det arbetspass som brutit dygnsvilan.

Som framgått krävs normalt ett arbetspass som varar längre än 13 timmar, för att dygnsvilan inte ska kunna läggas ut inom 24-timmarsperioden. Om ett arbetspass varar längre än 13 timmar är det efterföljande arbetspass som bryter dygnsvilan. I anslutning till det arbetspassets slut ska den kompenserande viloperioden läggas ut.

Följande exempel åskådliggör detta.

Exempel
Arbetstagaren i en tvåskiftsordning går på sitt ordinarie pass på måndag kl. 05.30, arbetar dubbla skift på måndagen och går av kl. 22.30, varefter arbetstagaren går på sitt ordinarie pass på tisdag kl. 05.30.

Den faktiska sammanhängande dygnsvilan uppgår till 7 timmar och den motsvarande viloperioden uppgår således till 4 timmar. Dessa 4 timmar läggs ut omedelbart efter tisdagens arbetspass, kl. 14–18. Från kl. 18 till dess onsdagens arbetspass börjar kl. 05.30 är det 11,5 timmar. Arbetstagaren erhåller således en förkortad dygnsvila med 4 timmar på måndagsdygnet som ersätts med 4 timmars motsvarande viloperiod efter tisdagens arbetspass. Arbetstagaren erhåller mer än föreskrivna 11 timmars sammanhängande dygnsvila för tisdagsdygnet innan onsdagens arbetspass påbörjas. Ytterligare kompensation pga. dygnsvilobestämmelsen ska därmed inte utgå.

En annan situation då huvudregeln om 11 timmars dygnsvila inte kan utläggas är då arbetstagaren efter att ha påbörjat viloperioden beordras inställelse för att arbeta. Enligt ”alternativregel 1” ska då den kompenserande viloperioden läggas ut i anslutning till den beordrade inställelsen för arbete.

Då detta inte alltid är möjligt blir det i dessa situationer inte ovanligt med en tillämpning av ”alternativregel 2” i stället, som vi återkommer till.

Följande exempel åskådliggör det som nu sagts.

Exempel
Arbetstagaren arbetar ordinarie tid kl. 07.00–16.00 på tisdagen, men måste pga. maskinhaveri rycka in igen och arbeta mellan kl. 22.30 och 02.00 på onsdagen.

Arbetstagaren har visserligen fått 11,5 timmars dygnsvila hänförlig till tisdagen, men den sammanhängande dygnsvilan har som längst uppgått till 6,5 timmar, mellan kl. 16 och 22.30. Därmed har arbetstagaren fått sin 11 timmars sammanhängande dygnsvila förkortad med 4,5 timmar och för detta ska arbetstagaren erhålla 4,5 timmars motsvarande viloperiod. Utläggningen görs direkt efter nattens arbetspass. Då arbetstagaren enligt sitt ordinarie arbetstidsschema ska börja kl. 07.00 på onsdagen förläggs den kompenserande viloperioden om 4,5 timmar från kl. 07.00 till kl. 11.30.

Utläggning av den motsvarande viloperioden enligt ”alternativregel 2”
En tillämpning av ”alternativregel 2” förutsätter att det av objektiva skäl inte är möjligt att lägga ut en motsvarande viloperiod i dess helhet i direkt anslutning till det arbetspass som brutit dygnsvilan.

Objektiva skäl är motsatsen till subjektiva skäl. Ett exempel på när det föreligger objektiva skäl är att det i verksamheten krävs övertidsarbete som bryter dygnsvilan flera dygn i följd. I dessa fall bör övertidsarbetet, om det är möjligt, spridas på flera arbetstagare, så att en tillämpning av ”alternativregel 2” därigenom undviks.

I det fall en arbetstagare inte är villig att arbeta övertid, men icke är därtill förhindrad, föreligger inte objektiva skäl att beordra den arbetstagare som redan fått sin dygnsvila förkortad att arbeta ytterligare övertid. Sådana invändningar från arbetstagarna betraktas som subjektiva skäl som inte medger en tillämpning av ”alternativregel 2”. Den korrekta hanteringen i en sådan situation är i stället att arbetsgivaren fördelar övertiden på arbetstagare som inte fått dygnsvilan förkortad.

Innebörden av ”alternativregel 2” är att den del av den motsvarande viloperioden som inte kunnat läggas ut visst dygn läggs ut nästa dygn eller så snart det kan ske inom en sjudagarsperiod, enligt följande exempel.

Exempel 1
Arbetstagaren arbetar kl. 05.30–14.00 på torsdagen och måste dessutom pga. sjukfall rycka in och arbeta kvällsskiftet kl. 14.00–22.30. Han gör således ett dubbelskift på torsdagen. Behovet av att arbetstagaren arbetar dubbelskift består på fredagen, då arbetstagaren alltså återigen arbetar kl. 05.30–22.30.

Arbetstagaren erhåller 7 timmars sammanhängande dygnsvila hänförlig till torsdagsdygnet (22.30–05.30). Han ska därmed kompenseras med 4 timmar för den förkortade dygnsvilan. Av objektiva skäl måste han börja arbeta på fredagen kl. 05.30 och kan inte gå av förrän kl. 22.30. Enligt veckovilobestämmelsen i mom 4:7 ska arbetstagaren ha 35 timmars sammanhängande veckovila och den kompenserande viloperioden om 8 (2x4, se nedan) timmar läggs lämpligen ut i anslutning till veckovilan. Dessa överlappande regleringar medför att arbetstagaren i exemplet har erhållit ordinarie veckovila och den motsvarande viloperioden kl. 17.30 på söndagen (43 timmar från fredag kl. 22.30). Ytterligare kompensation ska därmed inte utgå.

Enligt dygnsvilobestämmelsens ordalydelse ska motsvarande förlängd viloperiod läggas ut i anslutning till det arbetspass som avbrutit viloperioden. I exemplet ovan följer veckovilan direkt på fredagens arbetspass, och enligt avtalets ordalydelse skulle då något arbetspass inte bryta dygnsvilan, med påföljd att någon kompenserande viloperiod inte skulle behöva läggas ut. Parterna är dock överens om att vid sådana fall, då ett förlängt arbetspass inträffar omedelbart före veckovilan, tillämpa bestämmelsen så att det förlängda arbetspasset som föregår veckovilan får anses utgöra det arbetspass som bryter dygnsvilan. Därmed ska kompenserande viloperiod utgå med så många timmar som den sammanhängande dygnsvilan för det sista dygnet före veckovilan understiger 11 timmar.

Exempel 2
Om arbetstagaren i exemplet ovan i stället hade arbetat sina dubbla dubbelskift måndag och tisdag, hade den kompenserande viloperioden också uppgått till 8 timmar (2x4). Denna hade då lagts ut med 4,5 timmar i samband med dygnsvilan efter onsdagens arbetspass och med 3,5 timmar i samband med dygnsvilan efter torsdagens arbetspass. Ytterligare kompensation ska inte utgå. Den sammanlagda ”skulden” betas således av med det antal timmar som varje sammanhängande dygnsvila överstiger 11 timmar med. Observera att den avvikelse som sker genom att arbetstagaren går på sitt ordinarie arbetspass på onsdagen också måste uppfylla objektiva skäl.

Om det som i exemplet föreligger sådana objektiva skäl på onsdagen uppkommer den situationen, att arbetstagaren dels inte kan få den kompenserande viloperioden utlagd i omedelbar anslutning till det arbetspass (tisdagens) som brutit dygnsvilan hänförlig till måndagen, dels inte får 11 timmars sammanhängande dygnsvila hänförlig till tisdagen, genom att onsdagens arbetspass bryter den dygnsvilan.

Överförande av tid till tidbank enligt ”alternativregel 3”
Om det av objektiva skäl inte har varit möjligt att lägga ut motsvarande viloperiod i dess helhet ens inom sju dagar med tillämpning av ”alternativregel 2” får den kvarvarande tiden överföras till arbetstagarens tidbank enligt ”alternativregel 3”.

Som har redovisats ovan är dygnsvilobestämmelsens syfte att skydda arbetstagarnas hälsa genom att säkerställa att de får tillräcklig vila. Om arbetsgivaren av objektiva skäl inte har kunnat ge arbetstagaren föreskrivna viloperioder under en hel veckas tid har de centrala parterna ansett det rimligt att arbetstagaren inte bara erhåller motsvarande viloperiod vid ett senare tillfälle, utan även kompenseras ekonomiskt genom att kvarvarande tid förs till tidbanken. Det är således först när ”alternativregel 3” tillämpas – vilket sannolikt kommer att ske endast i undantagsfall – som en betalningsregel kopplas på och gör den motsvarande viloperioden ersättningsgill.

Även om tiden förts till tidbanken enligt alternativregel 3 anges i fjärde stycket i anmärkningen till bestämmelsen att i första hand överenskommelse ska träffas om att tiden läggs ut som betald ledighet inom en månad. Syftet är att framhäva dygnsvilobestämmelsens mål att skydda arbetstagarnas hälsa genom att säkerställa att de får tillräcklig vila. Tiden i tidbanken ska således inte omedelbart kunna omvandlas till ekonomisk ersättning. Om någon överenskommelse om utläggning av ledighet inom en månad inte träffas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren ska tiden dock behandlas som övrig tid i tidbanken.

Ersättning vid viloperiod som läggs ut under arbetstid
Det är arbetsgivaren som avgör – med de begränsningar som följer av objektiva skäl m.m. – när den motsvarande viloperioden ska läggas ut, t.ex. till hela eller delar av ett arbetspass i stället för i anslutning till en annan viloperiod.

För att arbetstagaren inte pga. arbetsgivarens beslut att förlägga viloperioden till arbetstid ska förlora arbetsförtjänst anges i anmärkningen att § 5 mom 5:1 ska tillämpas i fråga om betalning. Under sådan ledighet görs således inte löneavdrag och betalas tillägg för obekväm tid till den del ledigheten förlagts då sådant tillägg betalas.

Om arbetstagaren invänder mot arbetsgivarens beslut att förlägga ledigheten under arbetstid och begär att få arbeta i stället anges i anmärkningen även att arbetstagaren kan begära en motsvarande tillämpning av bestämmelsen om arbete och skiftbyten i § 5 mom 2 sista stycket. Innebörden är att arbetstagaren i stället för den motsvarande viloperiod som arbetsgivaren erbjuder erhåller övertidstillägg för så många timmar som dygnsvilan understigit 11 timmar.

Mom 5 Övertid

Mom 5:1 Övertidsarbete

Då arbetsgivaren så anser erforderligt bör arbetstagaren, såvida han icke är därtill förhindrad, arbeta på övertid i den utsträckning som denna paragraf medger. Meddelande om att arbete på övertid ska äga rum även som om förhinder att arbeta på övertid ska lämnas i god tid och senast före sista rast å ordinarie arbetstid.

Som övertid räknas arbete utöver arbetstidsmåttet per dag enligt det för arbetstagaren gällande arbetstidsschemat.

Anmärkning
För fall där flexibel arbetstid tillämpas har parterna enats om följande tillämpningsregel:

Beordrar arbetsgivaren övertid räknas övertid från och med tidpunkten för ordinarie arbetstidens slut. Motsvarande gäller om övertiden förläggs före ordinarie arbetstidens början. De lokala parterna bör beakta möjligheterna att träffa lokal överenskommelse om ersättning för arbete på obekväm tid.

Mom 5:2 Begränsning av övertid

Övertid får tas ut med högst 50 timmar under en kalendermånad och med sammanlagt högst 150 timmar under ett kalenderår.

De lokala parterna kan komma överens om ytterligare övertid.

Genom överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare kan utöver 150 timmar enligt första stycket ytterligare 50 timmars övertid tas ut under kalenderåret.

Anmärkning
Kalenderår kan genom lokal överenskommelse ersättas av annan tolvmånadersperiod.

Vid uttag av betald ledighet ur tidbanken enligt § 5 mom 5:1 ska motsvarande tid tillföras som tillgänglig övertid, dock högst 200 timmar per år.

Mom 5:3 Kollektiv produktionsövertid

Genom lokal överenskommelse för samtliga arbetstagare i verkstad, avdelning eller grupp kan arbetstidsschemat förlängas för minst fyra veckor enligt en på förhand uppgjord plan (kollektiv produktionsövertid).

Mom 5:4 Nödfallsövertid

Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande omständighet, som ej kunnat förutses av arbetsgivaren, vållat avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, ska övertid som fullgjorts med anledning därav ej beaktas vid beräkning av övertid enligt mom 5:2 (nödfallsövertid).

Arbetsgivaren ska snarast underrätta verkstadsklubben om övertidsarbetet. Pågår nödfallsövertid längre tid än två dygn från arbetets början ska det anmälas till förbundet.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Skyldighet att arbeta övertid
Avtalet bygger på att arbete kan ske på övertid då särskilt behov av ökad arbetstid finns. Avtalet innehåller därför bestämmelser om hur mycket övertid som får tas ut och hur detta ska ske.

Den grundläggande bestämmelsen finns i § 4 mom 5:1 st 1. Enligt denna är arbetstagaren, inom avtalets ramar, skyldig att arbeta övertid då arbetsgivaren anser detta vara nödvändigt.

Skyldigheten gäller dock inte om arbetstagaren har vägande skäl som innebär att han eller hon är förhindrad att utföra övertidsarbetet. Det är viktigt att de skäl som anges ska ta sikte på att det föreligger ett faktiskt förhinder för övertidsarbete. Att övertidsarbetet kommer olämpligt eller att det finns andra angelägna uppgifter som arbetstagaren ska fullgöra innebär inte, enligt avtalets innebörd, automatiskt att man faktiskt är förhindrad att fullgöra övertidsarbetet.

I vissa situationer kan de skäl som arbetstagaren anger som förhinder för arbete på övertid vara av sådan känslig karaktär att han eller hon inte kan uppge anledningen till förhindret. Vad som avses är starkt integritetskänsliga uppgifter. Arbetsgivaren bör vid sådana situationer respektera detta. Det är naturligtvis inte acceptabelt att arbetstagaren uppger personliga skäl då skälen inte är av denna karaktär. Vid misstanke om missbruk kan ett sätt att lösa problemet vara att arbetstagaren uppger det personliga förhindret till någon annan arbetsgivarrepresentant för vilken han eller hon har förtroende. Vid långvarigt förhinder är det ofrånkomligt att arbetsgivaren förr eller senare får kännedom om vari hindret består.

Teknikarbetsgivarna och IF Metall är överens om att reglerna om övertid ska tillämpas praktiskt så att de leder till ett tillfredsställande resultat för både arbetsgivaren och de anställda. Vid intresseavvägningen vägs således verksamhetsbehoven mot arbetstagarens behov av rekreation och familjeliv. Då arbetstagaren anmäler förhinder för övertidsarbete ska förhindret vägas mot arbetsgivarens intresse att få övertiden utförd. Efter sådan intresseavvägning beslutar arbetsgivaren om förhindret är godtagbart skäl för att inte arbeta övertid.

Arbetsdomstolen har slagit fast att arbetstagaren är arbetsskyldig enligt vad arbetsgivaren bestämmer så länge arbetsgivaren inte utövar sin arbetsledningsrätt mot bättre vetande eller i strid med god sed på arbetsmarknaden. Det innebär alltså att en arbetstagare inte har rätt att vägra övertidsarbete om arbetsgivaren även efter det att arbetstagaren redovisat sina skäl mot att arbeta över vidhåller sin beordring. Om en arbetstagare vägrar övertidsarbete kan det bedömas som arbetsvägran. Detta gäller även om arbetsgivaren gjort en missbedömning, förutsatt att arbetsgivaren har handlat i god tro. Då tvist uppstår om huruvida arbetsskyldighet föreligger bör det lokala facket ta ställning till frågan om arbetsskyldighet.

I en prövning av en sådan arbetsvägran bedöms naturligtvis hur vägande de skäl är som arbetstagaren har angivit för att inte arbeta övertid. I viss utsträckning kan det också ha betydelse hur angeläget det ur verksamhetsperspektivet var att få ut övertidsarbetet, även om principen är att det är en fråga som arbetsgivaren beslutar om.

Enligt den förhandlingstradition som gäller mellan Teknikarbetsgivarna och IF Metall är parterna överens om att i första hand lösa frågor förhandlingsvis. Endast i undantagsfall blir därför tolkningsföreträde enligt 34 § MBL aktuellt.

Skulle sådant ändå bli aktuellt gäller inte de vanliga preskriptionsfristerna enligt förhandlingsordningen i Teknikavtalets 1 §, utan i stället 37 § MBL:s regler om 10-dagarspreskription (se Teknikavtalet IF Metall 1 § mom 4).

Regeln i § 4 mom 5:1 st 1 om att ett meddelande att en eller flera arbetstagare ska arbeta övertid liksom meddelande från arbetstagare att han eller hon har förhinder ska ske i så god tid som möjligt och senast före sista rast under ordinarie arbetspass, har också betydelse för arbetsskyldigheten.

Regeln är av ordningskaraktär och man måste observera att det sent under ett ordinarie arbetspass kan inträffa omständigheter, t.ex. oförutsedda driftavbrott eller andra missöden, som gör att övertidsarbete måste beordras för att undvika driftstopp kommande skift eller arbetsdag. Oavsett om situationen då är sådan att arbetet ska betraktas som nödfallsövertid eller inte, föreligger då arbetsskyldighet för det beordrade övertidsarbetet. Om däremot en mycket sen beordring kan hänföras enbart till bristande planering eller en oföretagsam arbetsledning måste man räkna med att det påverkar bedömningen rent allmänt av skyldigheten att utföra övertidsarbetet. Här liksom inom arbetsrätten i allmänhet krävs alltså en tydlig och konsekvent arbetsledning.

På samma sätt kan det naturligtvis inträffa att en arbetstagare sent får kännedom om omständigheter som utgör skäl för förhinder mot det beordrade övertidsarbetet. Dessa omständigheter ska naturligtvis bedömas på samma sätt som tidigare. Om å andra sidan ett sent anmält förhinder beror på otillräcklig planering eller en bristande hänsyn till produktionen och arbetsledningens berättigade krav får arbetstagaren acceptera att det påverkar bedömningen av det anmälda förhindret.

Ett kollektivt påstående om förhinder kan utgöra en otillåten stridsåtgärd, det är inte heller tillåtet för arbetstagarna att ställa andra villkor än som anges i Teknikavtalet för att utföra övertidsarbete.

Det är lämpligt att meddelandet om övertidsarbete innehåller en kort beskrivning av varför övertidsarbetet behövs.

Beräkning av övertid
Begreppet ”övertid” definieras i mom 5:1 st 2.

Övertid är arbete utöver arbetstidsmåttet per dag för arbetstagaren. Definitionen har betydelse både för beräkningen av antalet tillåtna övertidstimmar och för beräkningen av övertidsersättning m.m.

Exempel 1
Enligt arbetstidsschemat för en arbetstagare är arbetstiden förlagd kl. 06.30–15.30 med rast kl. 11.30–12.30. Arbete utöver arbetstidsmåttet enligt arbetstidsschemat blir övertid. Detta gäller oavsett om de överskjutande timmarna ligger före eller efter ordinarie arbetstidens början eller slut.

Exempel 2
Enligt lokal överenskommelse får arbetstiden variera med +/- fem timmar per vecka. Så länge arbetstiden varieras och arbete sker inom den tillåtna ramen för arbetstidsmåttet per dag uppkommer inte övertid.

Exempel 3
Enligt individuell överenskommelse är arbetstiden för viss arbetstagare schemalagd med 7 timmar/dag, dvs. 35 timmar per vecka under maj och juni 2005. Huvuddelen av arbetstagarna arbetar emellertid enligt lokal överenskommelse 8 timmar per dag, 40 timmar per vecka dessa månader. Arbetsgivaren begär en torsdag i maj att alla arbetstagare ska arbeta 2 timmar extra utöver schemat för den lokala överenskommelsen. Arbetstagaren med 7-timmarsdag får i detta fall tillgodoräkna sig 3 timmars övertidsarbete.

Exempel 4
Arbete utöver överenskommet arbetstidsmått för deltidsanställda är övertid.

I vissa fall kan tillämpningen av definitionen för övertidsarbete vara problematisk. Detta gäller exempelvis vid dygnsbyte. IF Metall och Teknikarbetsgivarna är emellertid överens om följande.

Om ordinarie arbetstid för arbetstagare sträcker sig över kl. 24.00 beräknas arbete utöver arbetstidsmåttet oberoende av dygnsbytet.

Detsamma gäller övertidsarbete som påbörjas före kl. 24.00 och fortsätter en bit in på det nya dygnet.

Övertidsarbetet bryts sålunda inte i detta fall av dygnsbytet.

Flexibel arbetstid
Vid flexibel arbetstid enligt anmärkningen till mom 5:1 gäller en specialregel.

Denna innebär att övertid beräknas från ordinarie arbetstidens slut även om en arbetstagare på grund av flex i och för sig inte fullgjort sitt arbetstidsmått. Anledningen är att det är administrativt enklare att hålla rätt på övertiden för olika arbetstagare på detta sätt. Den arbetstid som inte fullgjorts blir i stället registrerad som s.k. minustid med denna tillämpning.

Anmärkningen innehåller också en påminnelse om möjligheten att enligt § 5 mom 1 lokalt komma överens om villkoren för ob-ersättning. Detta kan ha betydelse bland annat för möjligheten att tillämpa flexibel arbetstid.

Ramarna för övertidsarbete
Avtalet har i § 4 mom 5:2–5:4 och mom 6 bestämmelser om övertid och jourtid.

Hur mycket övertid får tas ut?
Avtalet innehåller i mom 5:2 st 1 dels en spärr om högst 50 timmar övertid per kalendermånad, dels en spärr om högst 150 timmar övertid per kalenderår, eller annan lokalt överenskommen tolvmånadersperiod.

Av mom 5:2 st 2 följer att de lokala parterna kan träffa överenskommelse om ytterligare övertid, utan särskilt angiven begränsning och utan de centrala parternas godkännande.

Av mom 5:2 st 3 följer att arbetsgivare och arbetstagare kan träffa en individuell överenskommelse om ytterligare 50 timmars övertid under ett år, utöver 150 timmar enligt st 1.

Vid uttag av betald ledighet enligt avtalets bestämmelser om tidbank, § 5 mom 5 får, som framgår av mom 5:2, st. 4, motsvarande tid återföras som tillgänglig övertid. Högst 200 timmar per år får återföras.

Avstämningen av om övertidsspärren för tolvmånadersperioden (enligt stupstock, individöverenskommelse eller lokal överenskommelse) har överskridits ska fortsättningsvis bara göras vid slutet av tolvmånadersperioden, dvs. normalt vid årsskifte. Övertidsuttaget får då – efter beaktande av eventuell återföring enligt mom 5:2 st. 4 – inte överstiga gällande övertidsgräns. Om gränsen överskrids vid något tillfälle under året saknar däremot betydelse. Det är dock alltjämt en förutsättning för att kunna återföra tid till övertidsutrymmet att ledighet faktiskt tagits ut ur tidbanken. Det räcker inte med att tiden finns i tidbanken och att överenskommelse träffats om att uttag kommer att ske.

Mer övertid får tas ut i nödsituationer. Den ordinarie arbetstiden kan vidare förlängas mer planmässigt på vissa villkor som s.k. kollektiv produktionsövertid. Möjligheter finns också att ta ut s.k. jourtid och att ha arbetsberedskap. Dessa olika former av tid behandlas vidare nedan.

Kollektiv produktionsövertid
Skyldigheten att arbeta på övertid kan avse både kortare och längre perioder och omfatta såväl enstaka arbetstagare som grupper av arbetstagare.

Om det uppstår behov av övertid mer systematiskt för en längre tidsperiod kan det emellertid vara en fördel att schemalägga denna. Det kan ske i form av s.k. kollektiv produktionsövertid enligt § 4 mom 5:3. Villkoren är att lokal överenskommelse träffas, att övertiden läggs ut planmässigt genom förlängning av arbetstidsschemat och att den tilltänkta perioden är minst fyra veckor. Kollektiv produktionsövertid behöver inte omfatta alla. Om enbart en mindre grupp arbetstagare är berörda kan lokal överenskommelse träffas om kollektiv produktionsövertid för gruppen.

Arbetstagare som omfattas av kollektiv produktionsövertid har samma skyldighet att arbeta enligt det förlängda arbetstidsschemat som vid ordinarie arbetstid. Övertidstillägget vid produktionsövertid är högre än vid vanlig övertid på grund av förlängningen.

Kollektiv produktionsövertid ingår i och avräknas från den tillgängliga kvoten övertid.

Nödfallsövertid
I § 4 mom 5:4 finns en bestämmelse om att så kallad nödfallsövertid får tas ut utöver den vanliga övertiden. Det ska vara fråga om nödsituationer då övertid behövs som följd av att en natur- eller olyckshändelse eller annan svårförutsebar omständighet har medfört avbrott i verksamheten eller risk för avbrott. Detsamma gäller vid skada eller risk för skada på liv, hälsa eller egendom.

Arbetsgivare som tar ut nödfallsövertid ska så snart som möjligt underrätta verkstadsklubben. Pågår nödfallsarbete på övertid mer än två dagar ska anmälan också ske till IF Metall centralt.

Mom 6 Jourtid

Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete, får jourtid tas ut härför med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad. Som jourtid anses inte tid under vilken arbetstagaren utför arbete för arbetsgivarens räkning.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Jourtid
Jourtid är enligt anmärkningen till definitionen av arbetstid i § 4 mom 2 att anse som arbetstid. Bakgrunden till denna klassificering av jourtid är två rättsfall i EU-domstolen (de s.k. Simap- och Jaegermålen). EU-domstolen har fastslagit att redan det förhållandet att en arbetstagare måste befinna sig på arbetsplatsen medför att själva jouren i sig måste betraktas som arbete.
Jourtid får skiljas från arbetsberedskap, då arbetstagaren visserligen står till förfogande men inte behöver vara på arbetsstället, jfr under nästa rubrik.
Förutsättning för att tillämpa jourtid är att det behövs på grund av verksamhetens natur. Jourtid får tas ut med högst 48 timmar per fyraveckorsperiod eller 50 timmar under en kalendermånad.

Arbetsberedskap
Vid arbetsberedskap behöver inte arbetstagaren vara på arbetsplatsen men står till arbetsgivarens förfogande för att rycka ut då behov av arbete uppstår. Arbetsberedskap utgör således inte i sig arbete, utan definieras som vila. Vid utryckning måste dock givetvis den arbetade tiden tas med vid beräkningen.

Några uttryckliga regler om formerna för arbetsberedskap finns inte i Teknikavtalet IF Metall. Många företag har lokala överenskommelser eller överenskommelser direkt med berörda arbetstagare om arbetsberedskap och om hur denna ska ersättas.

Mom 7 Registrering av arbetstid

Arbetstagaren måste följa av arbetsgivaren beslutade rutiner för kontroll av arbetstiden. I de fall arbetstiden registreras i tidredovisningssystem får registreringen inte inkräkta på arbetstiden. Registreringen ska ordnas och utföras på ett sådant sätt att det blir tidseffektivt och inte skapar svårigheter för arbetstagarna.

Arbetsgivaren ska föra de anteckningar som erfordras för beräkning av övertid och jourtid. Arbetstagaren, företrädare för verkstadsklubben eller förbundet har rätt att ta del av dessa anteckningar. Saknas verkstadsklubb har företrädare för lokalavdelning motsvarande rätt.

Registrering ska ske i enlighet med av Industrifacket Metall och Teknikarbetsgivarna gemensamt utarbetade anvisningar.

Som en ordningsregel utan skadeståndssanktion gäller att en arbetsgivare som tillämpat mom 4:5 andra–fjärde stycket för verkstadsklubben ska redovisa när och varför.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

För uppföljning och som ett hjälpmedel att tillämpa Teknikavtalets bestämmelser om ordinarie arbetstid, övertid och jourtid finns i § 4 mom 7 bestämmelser om registrering av sådan tid. Arbetsgivaren ska enligt dessa bestämmelser föra de anteckningar som behövs för beräkning av övertid och jourtid.

IF Metall och Teknikarbetsgivarna har gemensamt tagit fram anvisningar för hur registrering av tid ska ske.

I bestämmelsen finns vissa kompletterande regler om kontroll och registrering. Där anges att arbetstagarna måste följa de rutiner arbetsgivaren bestämmer för kontroll av arbetstiden. Arbetsgivaren å sin sida måste ordna registreringen praktiskt och effektivt så att inte olägenheter uppkommer för arbetstagarna. Om arbetstiden registreras i särskilda tidregistreringssystem ska registreringen ske före respektive efter arbetspassets början och slut.

Anteckningarna för beräkning av övertid och jourtid ska på begäran visas för den enskilde arbetstagaren, representanter för verkstadsklubben eller IF Metall centralt. IF Metalls lokalavdelning har motsvarande rätt om det inte finns någon verkstadsklubb.

Slutligen anges att en arbetsgivare som avvikit från 11-timmarsregeln i § 4 mom 4:5 måste redovisa när och varför så har skett. Regeln syftar bl.a. till att möjliggöra kontroll av när den kompenserande viloperioden lagts ut. Redovisningen ska ske på ett för verkstadsklubben tillfredsställande sätt och utan att det skapar onödig administration för arbetsgivaren. De lokala parterna bör finna former för en smidig hantering av denna bestämmelse.

Mom 8 Arbetstidsnämnd

Arbetstidsnämnden prövar tvister om tolkning och tillämpning av denna paragraf eller med stöd därav träffade överenskommelser. Kan överenskommelse om avvikelse enligt mom 4:6 eller mom. 5:2 inte träffas kan frågan på endera central parts begäran, utan hinder av förhandlingsordningen, hänskjutas till Arbetstidsnämnden för avgörande.

Arbetstidsnämnden består av fyra ledamöter. Teknikarbetsgivarna utser två ledamöter och Industrifacket Metall två ledamöter. En av ledamöterna är ordförande. Ordförande utses växelvis av Teknikarbetsgivarna respektive Industrifacket Metall för ett kalenderår åt gången.

Varje ledamot har en röst. Vid lika röstetal ska på ledamots begäran Arbetstidsnämnden förstärkas med ytterligare en ledamot. Sådan ledamot utses av parterna gemensamt och ska vid ärendets prövning vara ordförande.

Anmärkning
Om skiljenämnden skulle finna att den inte bör avgöra en fråga som hänskjutits dit eftersom ett vägledande avgörande i en EU-rättslig fråga inte finns tillgängligt och den hänskjutna frågan är beroende av ett sådant avgörande, ska skiljenämnden skilja sig från ärendet med den motiveringen. Endera part har då möjlighet att väcka talan vid domstol inom trettio dagar från den dag då parten fick del av skiljenämndens avgörande. Sådant förfarande som nu sagts påverkar inte avtalets tillämpning och verkan intill dess slutligt avgörande i saken föreligger.

Mom 9 Förhandlingsordning

Tvist om tolkning eller tillämpning av denna paragraf ska först hänskjutas till förhandling mellan de lokala parterna (lokal förhandling).

Uppnår de lokala parterna inte enighet ska tvisten på begäran av endera parten hänskjutas till central förhandling.

Tvist kan av part senast inom två månader från avslutad central förhandling för avgörande hänskjutas till Arbetstidsnämnden. Arbetstidsnämndens beslut är bindande för parterna.

I övrigt gäller förhandlingsordningen enligt § 1.

Anteckningar till förhandlingsprotokollet

  1. Arbetstidsnämnden äger utdöma skadestånd från arbetsgivare, som bryter mot § 4 eller med stöd därav träffade överenskommelser. Sådant skadestånd ska till hälften vardera tillfalla IF Metalls fritidsfond samt IF Metalls och Teknikarbetsgivarnas stipendiefond.

  2. Vad gäller beslut i Arbetstidsnämnden om storlek och jämkning av skadestånd vid olovligt uttag av övertid ska arbetstidslagens regler vara vägledande.

  3. Parterna är ense om att frågor om eventuell påföljd för olovligt uttag av övertid ej bör bli föremål för lokala krav. I rådgivning och på annat lämpligt sätt ska parterna verka för att denna princip hålls i kraft.

Visa gemensamma kommentarerDölj gemensamma kommentarer

Arbetstidsnämnd och förhandlingsordning
I § 4 mom 8 och mom 9 finns bestämmelser om Arbetstidsnämnd och förhandlingsordning m.m. för tvister om arbetstidsreglerna.

Arbetstidsnämndens sammansättning och vad som i övrigt gäller för nämnden framgår direkt av avtalstexten. Det centrala är att Arbetstidsnämnden är ett partssammansatt organ, som kan övergå till att konstituera sig som skiljenämnd och med bindande verkan för parterna slutligt avgöra en tvistefråga.

Beträffande tvister om arbetstidsreglerna gäller sammanfattningsvis främst följande.

- Den vanliga förhandlingsordningen med lokal och central förhandling gäller vid tvister, men kan frångås om lokal överenskommelse inte kan träffas om avvikelse från nattarbetsförbudet (mom 4:6) eller om övertidsarbete (mom 5:2).

  • Inom två månader efter att central förhandling avslutats kan tvist föras till Arbetstidsnämnden för avgörande.

  • Nämndens beslut är bindande och kan inte överklagas.

  • En särskild ordning finns beträffande skadestånd. Enligt denna kan Arbetstidsnämnden döma ut skadestånd från arbetsgivare som bryter mot arbetstidsbestämmelserna. Vid prövningen av skadestånd för olovligt uttag av övertid är arbetstidslagens regler vägledande.

  • Parterna är ense om att frågor om eventuell påföljd för olovligt uttag av övertid inte ska bli föremål för lokala krav. Med det menas att den lokala fackliga organisationen inte ska ställa krav på skadestånd eller annan påföljd för olovligt uttag av övertid. Arbetsgivaren ska inte heller erbjuda eller utbetala skadestånd för brott mot begränsningsreglerna. Syftet med detta är att det inte ska gå att byta olovligt övertidsuttag mot skadestånd, utan att parterna i stället ska inrikta sig på att hitta lösningar på problematiken med övertidsöverskridanden. Arbetstidsreglerna är viktiga skyddsregler. De centrala parterna har tagit på sig ett ansvar för att den principen upprätthålls, vilket innebär att parterna ska ingripa mot lokala parter som framställer eller förhandlar om sådana ersättningar.

  • Slutligen finns även i anmärkningen till mom 8 en instruktion till Arbetstidsnämnden, när den fungerar som skiljenämnd. Eftersom vissa delar av arbetstidsregleringen i Teknikavtalet IF Metall och lokala överenskommelser som baseras på detta kan aktualisera frågor som inte kan avgöras utan ett vägledande avgörande från EU-domstolen. Sådant kan i sin tur inte inhämtas eller begäras av Arbetstidsnämnden, utan det krävs att målet handläggs vid domstol. För att så ska kunna ske måste skiljenämnden förklara att den inte kan meddela ett avgörande i frågan och med detta skilja sig från ärendet. Regleringen i anmärkningen öppnar för att så kan ske och att parterna efter ett sådant beslut kan väcka talan vid domstol och därigenom i förlängningen möjliggöra ett inhämtande av t.ex. ett förhandsbesked från EU-domstolen.